Sovit dåligt!

Äntligen har jag kommit in i träningstagen. Igår var mamma och pappa här och bjöd oss på mat, sista jullovsdagen för barnen. Maken har börjat arbeta efter sin ledighet. Det känns konstigt att vara hemma själv. Efter måltiden gav jag mamma hennes efterlängtade fotvård. Skulle även hunnit med att ge henne massage. Men det tar vi en annan dag, annars blir det för mycket. Men fördelen att ge massage till andra, är att det också ger positiv energi till mig och har en lugnande effekt. Sen blev det att ta tag i vardagssysslorna som tvätt, packa barnens skolväska m.m. Bad mamma köpa med handsprit för att flickorna ska ha med till skolan. Detta för att minska risken att de drar hem en massa förkylningar och andra sjukdomar, eftersom jag snart ska operaras. När det väl var läggdags, kunde jag inte somna igår kväll, trots att jag la mig vid 21.30. Låg och grubblade och ibland grep paniken tag i mig. Usch, om drygt 1 1/2 vecka ska jag läggas in för min operation. Försöker tänka positivt och logiskt, men ibland fungerar det bara inte. Det ska bli skönt när det är över. Vet att läkarna i Lund är jätteduktiga. Men som sköterska vet man för mycket om risker m.m, men ändå för lite om operation och eftervård just kring neurologi. Man är ju bara lekman i detta fall och tappar kontrollen. Och jag som är ett kontrollfreak!! Nu sitter jag här med en massa papper jag precis fått från Lund , som ska fylla i inför operation. Imorgon ska jag till kuratorn, tack och lov. Men detta har jag fått be om själv. Tråkigt att vården är så duktiga på det somatiska, men inte det psykosomatiska delen (det mentala/psykologiska). Hoppas hon kan hjälpa mig att hantera situationen med hjälp av olika "redskap". Har precis hämtat videofilmer om yoga som jag lånat på biblioteket och ska ta ett träningspass framför tv:n. Detta är en av mina "redskap" för att hantera min tillvaro just nu.